Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Lindh - 1800-talets äldsta Stockholmsförläggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stället erbjuder för samma pris efter ark räknadt, är af ett
mer varierande och populärt innehåll.» Den 31 september
1837 avslöt Geijer kontrakt om dessa uppsatser, den s. k.
Blå Boken, som på tio år såldes till Lindh för 300 rdr. banko
eller 50 rdr banko per ark. Därmed slutade, såvitt jag
kunnat se, Geijers transaktioner med firman Lindh.
N. M. Lindh avled 1835 såsom en mäkta rik man, och hans
förlag, som då nog var det största i Sverige, övertogs av
sonen Pehr Magnus, vilken emellertid avled redan 1843. Men
affären fortsattes av arvingarna, och 1845 blev Abr. Bohlin
företagets disponent. Förlaget fick nu en mycket litterär
karaktär, och flera högst betydande arbeten synas nu i de
Lindhska förlagskatalogerna, vartill ock bidrog det inköp,
som redan före Bohlins tid gjorts av Palmblads förlag. I de
sista katalogerna finner man Atterboms, Malmströms,
Runebergs, Böttigers, Fahlcrantz’, Onkel Adams och Hedborns
samlade skrifter, Starbäcks Berättelser, Adlerbeths Historiska
Anteckningar, Fredrika Bremers Sjelf biografiska Anteckningar,
Bäckströms Svenska Folkböcker, Hyltén-Cavallius’ och
Stephens Svenska Folksagor m. m. Men ekonomiskt gick det
ej så bra, som när den gamle »brukspatronen» sålde sina
katekeser och psalmböcker. 1868 och 1874 avyttrade Bohlin därför
sitt stora förlag till firman F. & G. Beijer, sedan han dock
1870 anordnat ett stort lotteri på sina klassiska författare.
1800-taLetv äLddt a S10 c kh o l m d f ö r l äg g a r e.
Under tiden närmast efter 1810 stodo således både
Uppsala och Örebro framför huvudstaden såsom förlagsorter. Ty
Stockholmsförlagen voro ganska obetydliga. Det gamla
Sal-viuska förlaget innehades av Johan Georg Langes änka och
var, liksom tryckeriet, alldeles på förfall. Både tryckeri och
privilegier såldes för 4,000 rdr. banko specie till Johan Pehr
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
