Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - P. A. Norstedt & Söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garna trycktes — den första serien, före akademiens
suspension, i kvart — av Carlbohm, den nya serien från 1796
av Deleen till och med 1829, sedan av Hörberg t. o. m. 1836,
därpå av Hellsten och efter 1843 av P. A. Norstedt & Söner.
Men ända till 1852 var själva förlaget akademiens eget, och
först detta år övertogs det av den Norstedtska firman.
Posttidningen kom ännu senare till denna. Som bekant
utarrenderades Posttidningen äldst till vissa av akademiens
ledamöter, men 1832 förklarade dessa, att arrendet ej bar sig, och
akademien måste därför själv övertaga tidningen. Kort
därefter ingick akademien till Kungl. Maj:t med begäran att
bliva befriad från den numera alls ej inbringande skyldigheten
att utgiva tidningen. Denna anhållan blev visserligen ej
beviljad, men i stället fick akademien rätt att på fem år
Överlåta sitt privilegium å tidningen till den, som hovkansleren
antoge att utgiva en svensk statstidning. Då också denna
senare gick med en betydande förlust, nödgades akademien
från 1842 återtaga den och arrenderade ånyo ut den. Den
siste arrendatorn på i huvudsak de gamla villkoren var
P. Strandberg. Men 1886 ändrades kontraktet med honom
därhän, att han utom en bestämd fix summa skulle betala
ett visst i förhållande till annonsmängden fastställt tillägg.
Enligt samma princip ha sedan kontrakten med hans
efterträdare, J. R. Spilhammar och J. Elvers, uppgjorts, i bägge fallen
med borgen av firman P. A. Norstedt & Söner, hos vilka
tidningen tryckts. Men från och med 1922 har firman själv
på samma villkor inträtt såsom arrendator.
Ett annat viktigt förlag kom tidigare till firman. Såsom vi
erinra oss, hade den Kungl. boktryckaren privilegium att
utgiva allt, som trycktes sub titulo majestatis. De förmåner,
som den Kungl. boktryckaren ursprungligen haft, hade
emellertid, en efter en, bortfallit, så att 1812 ej återstod mer än
rättigheten att trycka de kungl. författningarna, sälja dem till
allmänheten och att för varje till stäten lämnat exemplar
er-461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
