Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Det enkelt sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Det enkelt stöna.
gebitet, och hwilka i en oändlig följd snpplera hwarandra, i ett
följande tillstånd syllande det föregåendes brister, framställa den
bestämda iden, d. ä. en werklighet fullt motswarande det be-
stämda begreppet. Sälnnda hafwa ideerna, utom i den tän-
kande anden, werklighet endast i det allmänna ewiga werldstop-
pet. Men på grund af den ofwannämnda rörelselagen måste
äfwen den absoluta iden, ehuru den endast i sin fulla sanning
kan uppfattas genom tankens förmedling, först uppträda i en
omedelbar och åskådlig form. Deu måste synas såsom förmeri-
ligad uti ett enskildt, af tid och rum begränsadt föremål, hwil-
ket senare dä kommer att framstå såsom ett rent uttryck af
sitt begrepp. Detta är dock endast ett s ken; men dä iden har
en werklighet, om än icke uti det enskilda, så ligger det en fan-
ning (den att iden dock är werklig) bakom detta sken. Skenet
är derföre ett innehållsfullt sken, och detta innehällstlla sken
är det s kona. Det stönas nödwändighet beror fälunda deraf,
att det absoluta först mästc uppträda i omedelbar form, innan
det genom tankens förmedling kan fattas i sin sanning. Och
det sköna är sålunda iden i form af begränsad företeelse.
Det sköna är ett sinligt individnum, hwilket synes som rent ut-
tryck af iden, sä att i den senare ingenting är, som icke synes
i det sinliga, och ingenting synes i det sinliga, som ej är ett
uttryck af iden «). · .
Wid det stöna har man sålunda trenne momentet att be-
märka: 1) iden, 2) det sinliga indiviiduuni eller bilden och Z)
2) Granfkar man närmare denna förklaring, sä torde det wisa sig,
att den pantheistiska esthetiken icke är alldeles så lycklig i sina bestäm-
ningar« som den ger sig ut för att wara. Att det sköna är iden i be-
gränfad företeelse, låter bZra sig; men menar man med ide detsamma
som Vischer, få är det illa bestäldt med det stöna. Ty är iden werklig
endast i det allmänna werldsloppet — att den är werklig för tanken, är
ju endast en tänkt werllighet —, så kan iden aldrig blifwa fullt förs
werkligad, ty detta är enligt V. ett oändligt och aldrig asflutadtz skall« -
dä det stöna wara skenet af en werklighet, som aldrig blir fullt werklig,
så är det skenet af något otverkligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
