Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det komiska. 95
från och öfwersiyga deß gränser. Det sublima faller, men faller-
tillbaka i subjektet sjelft; detta har i sig upptagit det absoluta;A
i detta år det absoluta upphäfdt, men också der lefwande beton-
radt. Subjektet är sista instansen; ty ehuru tvål det gifwes
ewiga magter, som beherska lifwet, så är det dock endast i sub-
jektet och genom dem, som de herska; och hwarje enskildt subjekt
är subjekt så wöl som alla de andra. Med subjektets uppta-
gande af det ideela är dock icke, som redan blifwit sagdt, det
skönas ståndpunkt inträdd; utan emedan besinningslösheten fort-
sättes i besinningen, så är det egentliga resultatet endast denna
fortlöpande oro, i hwilken den städse öfwer subjektet gående iden
städse deri åter upptages och trots subjektets ändlighet blir satt
som positivt närwarande i detsamma. Och dersöre är ingenting
bär fast och wißt utom subjektivitetens sjelfnjutning i den oänd-
liga leken 1").
Om detta det komiskas wäsende kan ur moralens eller det
. sublimassynpuukt synas betänkligt, så besinne man, att subjek-
tets sig förhäfwande i det komiska är på samma gång en sjelf-
förödmjukelse, det känner sig på en gång stort och litet. Jag
skrattar åt den löjlige, men sådan som ban, är jag, sådana äro
lo) J denna slutsammansattning af bwad som blifwit yttradt om
komikens wäsende, har Vischertydligen företrädeswis hast humorn, det
absolut komiska, för ögonen
Att komiken år det skönasmest subjektiva sormz att allt der tvånder
sig kring subjektet, emedan den komiska processen förutsätter som nöd-
wändigt wilkor det åskådande subjektets tverksamma ingripande, samt det
komiska föremålet fjelft betraktas som subjekt och den komiska försoningen
iir en söretriideswis subjektiv; att widare subjektet i all sin tillfällighet
och ändlighet, med alla sina brister, (ty det är sjelst ej bättre än det ut-
skrattade objektet) känner sig wara i besittning af iden, hwilken på lind-
ligheten sjelf kastar en återglans eller idealiserar den, såsom Jean Paul
säger: detta allt framställes as Bischer iden sorm, att i komiken det
ändliga subjektet spelar herre och negerar allt, som will wara något för-
mera, allt, "som ger sig min as att komma utifrän", d.w. s. allt trans-
eendent eller med andra ord allt, som står i strid med pantbeismens upp-
fattning as det gudomliga (Jfr. ofroan not. 8). Bischer will med komi-
tens Harlekinssswärd röja plats för pantbeismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
