Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 62 Fantasien.
All natur-skönhet är derföre raskt förgänglig, är flygtig. Men
den lyckliga slumpen är icke blott sällsynt och flygtig, den är
öfwerhufivudtaget endast en relativ; går man bakom det ideali-
serande sken, som afståndet i tid och rum förlänar föremålen,
och ser man närmare påj dem, så finner man, att hos dem,
hwilka synas oß sköna, är den störande tillfälligheten aldrig full-
komligt, utan endast i större grad aflägsnad. Orsaken hwarföre
man ej straxt sett detta, är ett werk af en annan gynnsam till-
fällighet, uemligen af den lyckliga stämning hos subjektet, hwil-
ken rycker föremålet under den rena formens synpunkt.
a. Den allmänna fantasien. Den stämning hos sub-
jektet, som,gör att det finner föremålen sköna, är dock närmast
ett werk af föremålens relativa skönhet; ett relativt skönt före-
mål wäcker stämningen hos subjektet, och denna stämning gör af
föremålet mera än detta i sjelfwa werket är. Så länge euieller-’
tid stämningen blott är den första medelbara werkan af objektet,
är den lika litet ren, som objektet är fullkomligt, den är upp-
blandad med ett steffartadt intresse, är hälften esthetisk, hälften
stoffartad (så t. ex. anblicken af en skön qwinna). Skall stäm-
ningen werkligen rent och fritt kunna fatta och förklara föremå-
let, så måste detta redan hafwa hos subjektet wäckt till lif en
werksamhet, som är mera än stämning, nemligen ett inre bil-
dande, hwilket, så att säga, slår ned i det naturstöna föremålet
och omskapar det till ren form, d. ä. lyfter objektet nt ur det
störande sammanhanget och uppställer det som absolut individum,
i hwilket alla artens krafter äro samlade, utan att dock derun-.
der göra skillnad emellan hwad det skapat och hwad som förut
låg i föremålet. Denna subjektets förmåga att, wid åskådandet
as ett relativt eller naturskönt föremål, skapa en bild, hwilken
förut måste som möjlighet eller urbild hafwa funnits till hos
subjektet och genom det natursköua föremålet kallats till werklig-
het i deß inre, en bild, hwilkeu uu som inre måttstock outbildat
det natursköua, sramhäfwer det ide-enliga, asskiljer det ide-störande,
widgar det till ren skönhet, eu bild, som tjeuar anden till mön-
sterbild, genom hwilken den skiljer skönt från oskönt —- denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
