Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Målarekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 6 Mälarekonsten.
Den första rigtningen blir wild, formlös, töckenartad, om den
icke har i sig nägot af den senare-, den andre blir ledsam som
en poppelalle, om den icke lärt näsgot eller har nägot i sig af
den förra. Den mäleriska stylen kräfwer, att byggnadsrverti «
landskapet icke böra wara nya, utan redan genom bruket och ele-
menternas inflytande haswa antagit den form och de färger,
som göra, att de synas som ett naturwerk. De äro derigenom
bättre egnade att ingä i den stämning, som lismar det hela. —
Men mälarekonsten kan dock icke upptaga hela den landstapliga
naturen, utan har sina bestämda gränser. Det sinnes nem-
ligen företeelser, i hwilkas ätergifwande konsten icke kan täfla
med naturen, fs. de högsta ljnswerkningarne, solen i full mid-
dagsglarts. Widare gifweö det företeelser, som sönderftycka och
med en kortwaraktig prakt öfwertäcka ett helt, hwars stadig-
warande och egentliga skönhet är för den bildande konsten wida
wigtigare. fs. en stjernbeströdd himmel, ett blomsterhöljdt träd;
andra äter haslva fä bjerta och skärande färger, att pä dem icke
kan tillämpas lagarne för koloritens konstnärliga genomarbet-
ning, ss. tvärens första bjerta grönska. Slutligen hafwa sem-
liga fenomenet allt för mycket karakteren as att wara sällsamma,
isolerade och flyktiga för att läta fängsla sig irnmmet, sf.
omanliga belysningar, frappanta reflexwerkningar. Allt detta
fär och bör mäleriet icke söka efterhärma.
J sin anwändning pä djurslägtet fordrar styllagen, att
det yttre förarbetas till ett leswande uttryck af djursjälen genom
en fysiognomisk uppfattning as djuret. Men än tydligare ut-
wecklar sig styllagens betydelse i deß anwändning pä menni-
skan. Hwad först angär gestalten och hwad dermed närmast
sammanhörer, fä fordrar styllagen icke normalt sköna natur- och
kultur-former; den barbariska fysiognomienär t. ex. mera mäte-
risk, än den grekiskt klassiska, emedan den wisar den brytning
personligheten har i sig och den djupare proceß den har att ge-
nomgä för att lefwa harmoniskt, och det är just detta uttryck
måleriet will hafwa fram. Uppfattningen och behandlingen är
en fysiognomisk, hivar-före ansigte och händer blifwa företrädesle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
