Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Målarekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- , TP»
280 Målarekonsten.
den npphäfwes i ljus- och färgläggningen. Linie- och kolorit-
komposition kunna Iväl träda i olika förhållanden till broar-an-
dra, och den förra förlorar mer eller mindre, ja på wißt sätt
alltid, sin sjelfständighet, men dock aldrig så, att den absolut
undertryckes. Läran om kompositionen i måleriet sönderfaller
det-före i twå delar: den ena är redan afhandlad i läran om
stuggläggning och färg, emedan der måste wisas, genom hwilka .
medel harmonien i detta hänseende åstadkommes; den andra, som
här följer, är mera negativ än positiv och har att ådagalägga»
att och hwarför endast obetydligt kan fastställas om linickom-
positionen. Wik-sa ungefära bestämningar äro dock möjliga, och
lvi skola uppsöka dem, men mäste först påpeka ännu en punkt,
ur hwilken nya inskränkningar följa. Formen för en målnings-
gräns är nemligen ingalunda alltid bestämd af rent konstnär-
liga grunder, utan lika osta af den wäggytas gestalt,hwil-
len målningen stall pryda; det är icke alltid beroende af inne-
hållet, om målningen är rund, fyrkantig, owal o. s. iv. Detta
förswårar betydligen försöket att wilja uppställa bestämda, inre
lagar för liniekompositionen. Endast en och annan punkt kan
framhäfwas om sättet för de allmänna kompositionslagarnes
anwändande i måleriet. Hwad först angår en enskild figur,
få behöfwer man icke lika noggrant som i plastiken«iakttaga
liniernas rythnr, särdeles i hwad angår kontrasten emellan lem-
marna, endast man nndwiker allt stötande." Wid porträttet äro
sädana små tillfälliga rörelser tillåtna, som plastiken ej uppta-
ger, och uteslutna stora rörelser, som föra till alltför imposanta
paralleler emellan lemmarna. Wid sammanställandet af flera
figurer åter, har den mythista (religiösa) målarekonsten nppstält
en lag af arkitektonisk symmetri, som grundar sig på pyramid-
formen, hwilken, oaktadt många förändringar, dock ganska syn-
bart ligger till grund föt anordningen. Sä i de flesta af me- »
’ deltidens och äfwen nyare tidens religiösa målningar. Det ut-
bildade (werldsliga) måleriet deremot- löper fara att mißsI
bruka måleriets större frihet i rnmsanordningen och, att ge-
nom eu förivirrad sammanställning af föremålen gifwa en s. k-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
