Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Målarekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 Mälarekonsten.
antagit former och färger, hivar-igenom den synes som ett werk
af naturen; splitternya hus och tempel äro derföre omäleriska.
Men den förblifwer dock ett mennislowerk, och den historiska
fysiognomi, som den bör hafwa. berättar oß om deß uppbygga-
res eller innewänares seder och öden, den påminner om«menni-
skans granskap. Wid stillebensmälningen —- sammanställningen
af husgeråd och förfriskningar-, hwarwid döda djur spela en huf-
wudroll —- gäller det att sint iakttaga och efterbilda föremålen,
men detta är icke tillräckligt för bildandet af ett konstnärligt
helt; det är sammanställningen, som ger dessa ting esthetistt
intresse, och det fä, att de hann-isa pä den fränwarande egaren;
menniskans wälstånd och trefnad är det medelbara, men dock
« grund-motivet i dessa bilder; de måste fattas kulturhistorika
Pä lika sätt förhåller det sig med blomster och frukter; de må
wara aldrig sä mäl återgifna, så är det dock en lycklig sani-
manstcillning, som gör dem till lonstobjekterz de synas ord-
nade i buketter eller i stöna kärl i wäntan på den inträdande
menniskan, som stall tvederqwicka sig af deras färg, lukt och
smaklighet
Sedebilden eller Genren framställer hela menskliga lif-
wets widsträckta gebit; till den hör allt, som icke med den energi
framträder, att det sammanfattar sig till fä afgörande tilldra-
gelser, att de med namn och ärtalinslriswasi historien. Samma
mensklighetens krafter herfta inom genren och historielsilden, men
i den förra koncentrera de sig icke till historiskt wigtiga händel-
ser. Genremälaren framställer en krigare, en statsman, men
historiemälaren en Wallenstein, en Cromwell; Guhl kallar der-
före genremäleriet ett "mälande med obekanta storheter". Gen-
rens menniska är tillstånds-menniskan; handlar hon, sä sätter hon
dock icke en werld i rörelse, hon är menniskan inom behofwets,
arbetets, det naturliga och samhälliga tillståndets, kultur-former-
nas, kortligen inom wanans och sedens sfer. Hur betydande än
innehållet, hur stark än den inre rörelsen må wara, hon synes
dock här som ett naturwäsende. Än är ämnet det antropologi-
sta som sådant, gestalten, ett eller annat förhållande till den
l
.
. »
-’s
uc«ai«––-«-.-—«. ... - «
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
