Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Musiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
« IJ asps-
-
Musilen. 309
Melodi i inskränktare betydelse är en tonföljd, som uppträder
med sjelfständig, karakteristisk och i sig fulländad betydelse och
som det-före äfler är begriplig och tilltalande, när den höres
utom sitt« sammanhang med ett större helt och utan accompags
nementz melodi i widsträcktare betydelse eller melodiös tongång
är en sådan, som blott inom ett större helt eller med accompag-
nement är klar och skön, emedan den ensam för sig brister nä-
got i karakteristik, betydelse och fulländning. Likaledes är ett
konstwerks periodicitet en dubbel; dels afser den anordnandet as
det hela, fä att detta framställer en efter symtnetriens lagar
gestaltad periodbyggnad, dels asser den de större och mindre de-
larne i de längre periodiska afdelningarne, i det att äfwen dessa
underordnade leder måste framställa egna, sins emellan samman-
hörande grupper. Hufwud- och underafdelningarnes antal kan
i olika konstwerk ivara mycket olika; men de enskilda delarne och
grupperna böra alltid, utan att deras sjelfständighet deras lider,»
sluta sig till hwarandra naturligt flytande och i en lefwande
rörelserythm. « «
Melodien är wäl all musiks grundform; men som enkel.
eller homoson melodi kan den sjels bilda en egen form gent-
öfwer de andra och rikare formerna af musiken. Ofwergången
frän den homofont melodiska musiken till det sammansatta
musikaliska konstwerkets första hufwudform, den po-
lyfona musiken «), sker derigenom, att harmonien, hwilten beled-
sagar melodien, sönderfaller i flere högre och lägre stämmor,
hwilkas gäng, fast de alltjemt på melodien referera sig, kan
wara mycket mångfaldig och kan dersöre haswa e«n wiß karakte-
ristisk sjelfständighet. Men det är dock alltid hnfwudmelodien,
som här allena har full sjelfständighet, och det är alltid en
stämma, kring hwilken de andra aecompagnerande slingra sig-
Närmare den polyfona musik står åter den forni, som uppkom-
mer, då de olika stämmornas relativa sjelfständighet går ända
«) Mem gör den skillnad emellan polyfont och mångstämmighet, att
den förra betecknar en mångfald af sjelfständiga stämmor, den senare
osjelsstiindigt beledsagande stämmor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
