Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Musiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musiken. 3 1 7
den drifwes till objektivitet, men som den ändock skall hålla sig
inom den enkla musikaliska lyrikens form, så lider den af en
motsägelse. Om i den episkt-lyriska sången det episka elementet
förherskar, genomkomponeras icke sången, utan behandlas enkelt
melodiskt: Romanzenz denna sluter sig icke få nära till texten,
utan anslår mera den allmännare, allwarliga eller burleska,
berättar-tonen,
En friare gestaltning af vokalmusiken uppkommer-, då mu-
siken gifwer uttryck ät alla de enskilda inomenter, som ligga i
ett bestämdt innehåll, och just den karakteristiska framställningen
af detta enskilda blir ändamålet, utan att hon wid detta ut-
mälande af detaljerna är bunden af någon annan formprincip,
än den lagen, att äfwen det helas grundstämning skall framträda
och wid fortgår-gen frän ett moment till ett annat kontinuitet
och motivering icke saknas. Häraf uppkommer recitativet,
den deklamatoriska sängen och arian. Dä musiken sluter
sig till historiska enskildheter i större sängwerk och söker i sin
framställning af dem mer och mindre bestämdt åskådliggöra den
betydelse, de ester sin karakter och sitt innehåll hafwa för känslan,
uppkommer det episka recitativet. Det är talet, som börjar
blifwa musikaliskt och i det hela blott allmänt slår an den inn-
sikaliska tonen, inen i enskildheter wisar ansatser till musikalisk
rythmik och melodik. « Så är äfwen förhållandet med det lyriska
och dramatiska recitativet, endast att det saknar den episka bred-
den och lugnet samt är redan från början mera koncentreradt,
affektsullt soch ·nyanseradt. Allt recitatin är brutet, söndradt i
skarpt skilda ord och satser; det består just i fixerandet af det
enskilda, i bortkastandet af en det hela omspinnande och försmäl-
tande melodi, i uttalandet af hwarje period, ord och stafwelse
med en blott på denna punkt passande accent. Recitativets
hufwudbrist, det brutna, afhjelpes i den deklamatoriska sän-
ge n. Den är ej mera afbrutet tal, utan är liksom melodien
kontinuerlig, flytande och böjlig, men dock ännu icke melodi;
inom tonströrnmen håller den ännu fast wid de enskilda ordens
följer dem enkelt, så att icke ett melodiskt utförande, gruppering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
