Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Erik, Erker, Järker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 39 —
»Gammal-Erker.» Arbogatr. (Bergström, Arboga
krönika i: ioo (1892)); »Gammel-Ersker. V. och S.
Hälsingl. (Ordbok öfver allmogeord i Helsingland 20
{1873)). »Gamle Järker.» Jämtl. (P. Ön), Vätö och
Gräsö i Rosl. (Schag.); »Gammel Jerker.» Eneroth,
Kapten Trygger 22 (1894; i Älfkarleby), Sdml. (G.
Er. i Södermani. 2: 43 (1881)). Jfr Erker och Järker.
Jfr danskans Gamle Erik och Gammel Erik (se
Gigas i Dania 3: 42, Feilberg 1: 255), norskans
Gamle-Eirik (se Aasen), Gammel-Erik-1) Jfr äfven svenskans
Gamle-Hans (se d. o.), engelskans Old Nick o. s. v.
Erik i Gamle Erik betecknar säkerligen
ursprungligen en hednisk gudomlighet (kanske Frö, se Stjerna,
Erik den helige 26 (1898)). Jfr att i vissa trakter af
Skå. Erik är benämning på »skogsnuans» gemål. (Se
Wigström, Folkdiktning 1: 129, 212). Liksom Erik,
ursprungligen ett hedniskt gudanamn, sedan blef
djäfvuls-liamn, har äfven Frö betecknat den onde (enligt G.
Djurklou, Den onde i folktron 3 (1892)), och i det
norska Nordland användes Gammeltor med samma
betydelse (se Sophus Bugge och Moltke Moe, Torsvisen 90).
Gammeltor med sina många varianter ådagalägger,
såsom visas af Bugge och Moe i ofvan anförda arbete,
att dundrets gud tänkts såsom en gubbe. Gatnle i
Gamle Erik, liksom i det äfven förekommande Gamle
Odén, synes mig dock ej nödvändigt innebära en
hänsyftning på ifrågavarande väsens karaktär af gubbe
(ehuru visserligen Odén i sagan är den gamle): nämnda
epitet kan beteckna, att dess bärare tillhörde en
förgången tid, hörde till »de gamla gudar».
2) Skällsord (utan att tänkas såsom djäfvulsnamn).
»Hör du, Gamle-Erik!» Wemm. h. i Skå. (S. Bg).
En utveckling ur bet. 1.
*) Den sistnämnda formen hos B. Lie, Sorte Ørn 44 (1898).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
