Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Johannes, Johan, Joga(r), Jan, Janne, Jon, John, Jöns, Jösse, Jusse, Jutte, Jödde, Juck, Jens, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 9i —
I Ydre i Ögl. brukas den utvidgade formen
Jon-sas. »En redi Jönsas.» (Ny). Efter bibliska namn på
-as, som ej sällan förekomma appellativt: Jeremias,
Judas, Kaifas, Lukas (jfr BPN 232).
Sturzen-Becker lär ha bildat den skämtsamma
pseudolatinska superlativformen Jönsissimus (åtföljd
vanligen af tilläggsordet pyramidalis). »Jönsissimus
py-ramidalis» påträffas t. ex. hos Eneroth, Hyskor och
hakar 87 (1886), Dens., Schappad 287 (1892). Jfr
Lundegård, Fru Hedvigs dagbok 12, 51, 57 (1895; om en
som hette Jöns).
Jfr att i Vensyssel det danska Jens nyttjas i
betydelsen »klodrian». Se Feilberg 2: 38. Se om andra
främmande motsvarigheter under Dunwier-Jöns.
2) Lätting. »Jens.» Så i Munkarps, Hallaröds,
Hörs och N. Rörums socknar i Frosta h. i Skå. »Du
€ då ain räkti Jens.» (Np). — IN. Asbo förekommer
talesättet »Jens och Lena, det ä två goda folk att tjäna»,
d. v. s. där husbondfolket är lättjefullt, där ha tjänarna
det makligt (Pmf). Uti Hallaröds socken och
annorstädes förekommer enligt Np följande variant: »Jens o Lena
e tu rara folk o tjena: Jens e på röggen o slaur, Lena
i nacken o drar.» Säges vara nidvers af en dräng i
Hallaröds socken, hvilkens husbondefolk hette så. Men
denna ramsa, som alltså lokaliserats till att åsyfta
bestämda personer — man visste enl. Np, hvilka
personers föräldrar eller far- (mor-) föräldrar, som åsyftats —
begagnades också såsom en hänsyftning på den
betydelse af Jöns, för hvilken nu skall redogöras.
3) Personifierande namn på sommarvärmens
inflytande till lättja. »Jens.» Skå. (flerestädes). Om
sommaren heter det: »Ja tror nu bårjar Jens o kåmma, Jens
e i båskana i da»; »’Va Jens hos jær?’, [d. v. s.] känden
I böjelse att latas.» Onsjö och Frosta (Np). »Jöns ä
enveten i da», d. v. s. sommarvärmen sätter häftigt åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
