Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Krstioffer, stoffel, stuffel (stofil, stöfvel?)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mal man. Det tyska Stoffel, Stöffel betecknar däremot
en enfaldig, tölpig narr, han må vara gammal eller ung.
Betydelsedifferensen är dock ej så stor, att den
behöfver hindra antagandet af det svenska stoffels
härstammande från sin tyska namne. Såsom ofvan (s. 150) gifna
citat från Münz ådagalägger, har Stoffel i tyskan särskildt
användts om den som är »ungeschlacht», d. v. s. klumpig,
ovig. Åldringens oviga, stapplande gång (jfr de förut
anförda verben: t. stoffebi, sv. stoffla, stuffla) kan ha
föranledt den betydelseförändring, som stoffel (o. s. v.)
genomgått i svenskan. Att för öfrigt begreppet
»narr-aktighet» ännu ibland är fäst vid här behandlade
svenska ord, vill t. ex. synas af det här ofvan från Blanches
Läkaren meddelade citatet (jfr exemplet från Backmans
Dickensöfversättning).1)
I holländskan förekommer stoffel i betydelsen narr.
Franck, Etymologisch woordenboek 971, anser det ej
nödvändigt att betrakta ordet såsom utveckladt ur
Christoffel. Det skulle kunna ha bildats på inhemsk grund
och då stå i samband med latinets stupidus.
Innan jag lämnar stoffel, må till sist påpekas, att
möjligen — såsom redan Dalin (1853) antydt — stöfvel,
användt såsom förklenande personbeteckning2), står i
etymologiskt samband därmed. Ifrågavarande
användning skulle kunna bero på inverkan från t. Stöffel.
(Efter stöfvel i här åsyftade bemärkelse har väl bildats
Af formella skäl (jfr Tamm, Fonetiska kännetecken 22) kan
stoffel — äfven om man bortser från dess tyska motsvarighet —
svårligen antagas vara inhemskt i svenskan, då det ju ej gärna kan
tänkas ha uppkommit genom ssg. Hvad åter beträffar stofil, torde den
formella möjligheten — jfr Ross och Tamm, nyss cit. st. — ej vara
utesluten, att det kunde vara en ursprunglig nordisk ssg, där ff
uppkommit genom assimilation. I så fall skulle blott »beröring» med stoffel
ägt rum. Jag finner dock — se ofvan — det sannolikare, att stofil
■utvecklats ur stoffel.
2) Ofta i ssgn skit-stofvtl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
