Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Petter, Peder, Pär, Pjär, Pelle, Pirre, Pekka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 283 –
P. Wieselgren omtalar i sina själfbiografiska
anteckningar, att han utaf en annan anledning än den i
det föregående antydda tyckt illa om Peter, det namn,
som han fatt i dopet. »Dervid [vid dopet] hände, att
oaktadt gudmoder uppgaf namnet Pehr . . sade presten,
som lär felhört, Peter, som han ock skref i dopboken.
Först kallades jag och kallade mig efter döparens
utsago, men när jag läsit Carl XII:s historia och der fann
Czar Peter vara hjelten Carls onde genius, började jag,
som hörde så mången Johan kalla sig Jan, mest nyttja
den familjera contractionen af namnet — Pehr, som ej
lät ’ryskt’ utan ’fornsvenskt’ i mitt öra.» Biographiskt
lexi-con 20: 260 (1852).1) I själfva verket tillhör Pär ej den
äldsta fornsvenska namnskatten; jag känner intet äldre
exempel än från 1409 (Styffe, Bidrag till Skandinaviens
historia 2: 161). Det påträffas högst sällan före
medeltidens sista decennier.
Äfven det tyska Peter tyckes ej alltid haft det bä
sta anseende. Åtminstone anför Wackernagel 154 en
sägen, enligt hvilken rådet i Erfurt icke låtit invälja
någon som hette Peter till medlem i sin krets.
Wackernagel anmärker, att om historien är sann, så har rådets
ovilja mot namnet Peter berott därpå, att man ville
undvika de obehagliga idéassociationer, som detta namn
kunde ha med sig, därför att det var benämning på
bödeln, nissen (der Kobold) och djäfvulen, svårligen tänkte
man med sägnens ursprunglige berättare därpå, att
Petrus kommer af petra (= klippa), och därför alla, som
hette Peter, måste vara halsstarriga, »oböjliga, hårda som
klippan».
’) För kontrastens skull må erinras om, att Holberg talar om
»een der var døbt Pcer, og vilde siden fornye sin Mynt, da han var
bleven til noget, ög lod sig kalde Peitcr — men den Peiter kom ham
dyr nok at staae, thi han brod sit Been og dode i stor Ælendighed -—
vor Herre taaler ikke saadantW (Cit. efter E. 11. Tegnér i Nordisk
tidskrift 1882, s. 27).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
