- Project Runeberg -  Förnamn och familjenamn med sekundär användning i nysvenskan : onomatologiska bidrag /
302

(1903) [MARC] Author: Theodor Hjelmqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Truls

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 302 –

Mel. Betydelsen beror sannolikt på inverkan från det
från Skå. och Hal. kända verbet trulka (trolka), gräla,
gnata för en obetydlighet. Se Rietz 754. Jfr Ihre,
Svenskt dialectlexicon 187 (1766), där trulka
anföres från Skå. i betydelsen »knarra, vara otålig». Jfr
Trulsbock.

5) »Om dum person.» Skå. (P. Ön). Jfr motsv.
användning af Truls i norskan. Se det följande!

Truls i användningen 5 tyckesju ha kunnat utvecklas
ur bruket af Truls såsom ett plebejiskt, illa ansedt namn.
Äfven i användningen 4 möter oss troligen personnamnet.
Och då plebejen, mannen af lägre klass, hos
öfverklas-sen gällt som tölpig och klumpig, skulle ju äfven truls =.
den klumpige [den som rör sig ovigt] kunnat utgå från
detta. Betydelseöfvergången skulle kunnat förmedlas
af sådana ljudligt närstående ord som trylta, gå med tung
och vacklande gång (S. Skå. enl. Rietz 755), tulla (tyla),
tullra, kullra (flerestädes, se Rietz 762), tulta, »gå med
korta, ojemna och vankande steg» (se Dalin (1853)), tult,
liten gosse som börjat lära gå (Götaland enl. Rietz 762),
tulta, femininum till föregående (Svealand och Götaland enl.
Rietz), tiilting*) ~ tult (allmänt enl. Rietz). Jfr att i vissa
bygder truls särskildt är namn på det lilla stapplande
barnet, som tultar fram så ovigt. — Men då truls uti
användningarna 2 och 3 (om »klumpigt föremål» samt
0111 »knölighet, trasslighet»)2) säkert är ett
ursprungligt appellativum, bör dock sannolikt användningen
i (om den klumpige) förklaras såsom utvecklad ur
dessa. [Möjligen äfven användningarna 4 och 5].
Jfr klump, kluns, knöl, plugg, stump såsom
människobenämningar, se O. v. Friesen, Om de germanska

’) Se t. ex. Bäckman, Historier i skymningen 26 (1854).

2) Att denna användning af Truls skulle bero på skämtsam
personifikation, synes föga tilltalande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fornamn/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free