Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 8. Essbjörn Prude och Ormen Start
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
34.
Tack ware Ormen Starke,
Så wäll han höit sin ord,
Hälfften af thet röda guldh,
Till Hoorn sender han fort.
Wijda slå dhe kiellen öfwer Iisslandh.
*
Anmärkningar.
Samma händelse som denna folksång behandlar, utgör
ämnet äfven för Orm Stórólfssons Saga. De omtalade
personerna uppgifvas samtidige med Olof Tryggvason; men
sagan härleder sig sannolikt ifrån fjortonde århundradet {Müllers
Sagabibliothek, Bd. I, s. 353). —Tháttr Orms
Stórólfssonar finnes aftryckt efter Olof Tryggvasons Saga, uti
Skalholtska upplagan, samt i Fornmanna Sögur, Bd. III. Den berättar:
Stórólf, en Norrsk man, hade sonen Orm, hvilken, redan
vid sju års ålder, kunde mäta sina krafter med den starkaste
karl. Tolf år gammal biträdde han sin fader vid en slåtter,
och uppbragt öfver dennes förebråelse, att han ägde större växt
än styrka, grep Orm det framkörda hölasset, jemte häst och
körtyg, och kastade dem högt upp på stacken. En annan gång
bortbar han, i en börda, så mycket hö, att en hel lada dermed
fyldes.
Asbjörn, Vifills eller Virvills son, i Danmark, var tidigt
storväxt och stark, samt öfverträffade alla andra unge män uti
bilding och belefvenhet, hvarför han erhöll namnet Prude,
Kringvandrande spåqvinnor (eller, såsom de då benämdes,
Völvor), hade förutspått hans död, isfall han besökte den
nordligare delen af Norrige. Någon tid derefter kom Orm Stórólfsson
till Hördeland, träffade der Asbjörn, och de ingingo med
hvarandra fostbrödralag, samt utförde mången bedrift
tillsamman. Men nu beslöt Asbjörn att resa norr ut till Möre, för
att besöka några anförvandter. Orm afrådde honom sådant,
och erinrade om Völvans förutsägen; men Asbjörn aktade ej
derpå. Öfver tvenne öar, hvilka begge hette Saudö, rådde
Bruse, ett stort troll. Här lade Asbjörn till och uppslog tält
på stranden; sedan härklädde han sig och gick upp i land, men
hans folk förblef om bord. Kort derpå nedkom till tältet en
förskräckligt stor, kolsvart katta, ur hvars näsa och munn eld
utsprutade. Det var Bruses förtrollade moder. Inom få
ögonblick voro tjugu af Åsbjörns män dödade, och de öfriga fyra
flydde till skeppet och lade ut. Asbjörn kom till Bruses håla,
blef af honom gripen samt afklädd; derefter utryckte denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:44:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fornsang/1/0125.html
