74. Rosea Lilla.

Efter uppteckningar från åtskilliga landsorter. — Behandlar samma ämne, som nästföregående sång. Det stora antalet varianter man af denna folkvisa finner öfver allt kringspridd, bevisar huru älskad och allmänt utbredd den varit. Uti en förändring deraf, sjungen i Östergötbland, får Rosa eller Rosea nmn af Jussea. Se: Svenska Folk-Visor, I, s 112, 116, 120, 123. *

A.

<poem>1. Rosea Lilla tjente på konungens gård; <tab>Med äran och med dygd! Till henne fick unga hertigen behag. <tab>J vinnen väl, J vinnen väl både rosor och liljor!</poem> <poem>2. Unga hertigen räckte Rosea sin hand: <tab>Med äran och med dygd! ”Er vill jag för alltid sluta i min famn.” — <tab>J vinnen väl, J vinnen väl både rosor och liljor!</poem> <poem>3. ”Unga hertig, unga hertig, J talen inte så, <tab>Med äran m. m. ”Det kan vara någon som lydes deruppå.” — <tab>J vinnen väl m, m.</poem>