<poem>15. Så rijda dhe lijtet bettre fram, Vnder dee gröne lijder; Deth var stoor ynke at see vppå, Alt huru två stalbröder stridde.</poem> <poem>16. Dhen ene fick sit bahne såhr, Den andre blef slagen til jorden, Bort så loph hans gode häst, Igenom dee rosenskogar.</poem> <poem>17. Dhen ene han fick et döde såhr, Den andra föll strax til jorden; Dhet hade dhe för sit öffverdådh, Åt dhe förachtadt Guds orde. Her Nilss och Vnge Herr Tijdeman!</poem> * Anmärkning. De Danske utgifvarne af denna sång, anvisa en historisk grund för densamma, och förlägga bändelsen till Nödagers socken i Sönder-Herred af Aarhus stift. Här bodde Herr Nielus Hög på Tholstrup gård (enligt Syv: Herr Niels Maar), och Herr Jennus Maar, på Maarup, då Maattrup benämdt (enligt Syv: Herr Jens af Merup). Begge älskade i den grad jagt, att de dermed sysselsatte sig både sökne- och helgedagar. Då de en påskmorgon redo ut i samma ändamål, samt deras hundar uppspårat en hare, hvilken undkom, och sedan söndersleto hvarandra, råkade ägarne i strid, och stupade begge. — Se Nyerup, III, 433 och Syv, 1. c. *