89. Fru Gundela.

Denna sång, upptecknad i Wermland, bar samma grundton som de tvenne näst föregående. — Folktron, att man med giftiga ormar, lagde uti vin eller andra flytande ämnen, kunde tillreda giftdrycker, var fordom ganska allmän, Exempel härpå finnes, bland andra, äfven i en handskrifven Chronicle of England, penes John Clerk, hvaraf ett utdrag meddelas i Minstrelsy of tbe Scottish Border, II, 262. <poem>1. Fru Gundela hon går sig till bergrummet fram: <tab>Tungt faller mitt unga lif! ”Hur skall jag få lifvet af styfsöner min?” — <tab>Men hon förråder sitt unga lif!</poem> <poem>2. ”Åh! gå du dig till lunden, <tab>Tungt faller mitt unga lif! ”Och tag der den ormen i slungan.” <tab>Men hon förråder sitt unga lif!</poem> <poem>3. Fru Gundela hon gick sig i lunden, <tab>Tungt faller m. m. Der tog hon den ormen i slungan. <tab>Men hon förråder m. m.</poem> <poem>4. ”Välkomna hem kar söner min, ”För er har brygt både mjöd och vin!” —</poem>