124. Svennens Svek.

Utgitv. har haft tillgång till tre äldre och två nyare uppteckningar af denna sång: en i Kongl. Bibliothekets handkrift WB., : och två i Wisboken in 16:o samt de tvenne sednare uti en af ett fruntimmer, under 1790-talet, i Östergöthland gjord samling af folkvisor. Den ena af desse siste (hvilken ej blifvit här meddelad), saknar all inledande början, och utgör tydligt en öfvergång från de äldre traditionerna, till de nyare muntliga, samt har bibehållit den förstnämdes didaktiska reflexioner. Varianten A. är aftryckt ur WB.; men den regellösa och ojemna rättskrifningen är ej iakttagen. Bland Svenska Folk-Visor, III, s. 61, finnes en uppteckning, som likväl är från denna mycket afvikande. — Af traditionen B. har Kongl. Bibliothekets handskrift K. 13, N:o 28, en Dansk variant; och på Holländska anträffas en sång af något nära samma uppfinning, att döma af en öfversättning deraf, upptagen bland Proben altholländischer Volkslieder, von O. L. B. Wolff, s. 31. * A. <poem>1. Aldrig såg jag det gräset gro, Om vintersens tid, Allt sedan jag såg i dansen tråda, Så väne vif.</poem> <poem>2. Jag passar ej på de andra alla, Som solen öfver skin, Christ gåfve det voro min hjertclig kär, Hon hörde mig till.</poem>