129. Samtalet.

Aftryckt ur Kongl. Bibliothekets i Stockholm handskrift WB., der den benämnes: En rosen visa med elskogh. Den ojemna rättskrifningen har ej kunnat bibehållas. * <poem>1. Ungersven snacka till kärasten sin: <tab>Min hjertans fröjd! ”Ville J träda i lunden i dag?” — <tab>Roser och salvier, liljer och persilier, <tab>Krusade mynte och hjertans fröjd!</poem> <poem>2. ”Jag hafver varit i lunden i dag, <tab>Min hjertans fröjd! ”Och lydte på den fogle sång.” — <tab>Roser och salvier, liljer och persilier, <tab>Krusade mynte och hjertans fröjd!</poem> <poem>3. ”Du hafver ej lydt på foglesång, <tab>Min hjertans fröjd! ”Mer hafver du stått efter ungersvens gång.” — <tab>Roser och salvier, liljer och persilier, m. m.</poem> <poem>4. ”Jag hafver ej stått efter ungersvens gång, ”Jag hafver lydt på Foglesång.”</poem>