147. Berg-qvinnorna Åf nedanföre meddelade uppteckningar är var. A. aftryckt ur Kongl, Bibliothekets i Stockholm handskrift MS., och B. ur Bergshammars samling. Den första bär spår af hög ålder. Bland Svenska Folk-Visor, II, s 165—174 finnas fyra sånger af lika syfte; egentlig öfverensstämmelse med denna har dock endast deras upplösning. Äfvenså den Danska folkvisan Elvehöj, hos Nyerup, 1, s. 234, Syv, Part. II, N:o 9. Alla dessa qväden utgöra en cykel af omskiftande behandlingar utaf samma ämne, uti hvilka underbara väsenden ur olika elementer omvexla såsom medelpunkt för dikten. En egenhet anträffas härvid, att Herr Magnus är i sånger om trollerier ungefär ett lika så stående namn, som Herr Peder uti ett stort antal öfriga riddarevisor. — Dessa nordiska folkdikter af denna art hafva erhållit mångfaldiga öfversättningar; Herr Magnus och Hafstrollet, hos Mohnike, uti Volkslieder der Schweden, I, s. 115; Ungersven och Elfvorna af Wolff, i hans Tyska upplaga af Keigthleys Mythologie der Feen und Elfen, I, s. 163 samt i hans Proben altholländischer Volkslieder, m. m. s. 150; äfvensom Elvehöj, bland Herders Stimmen der Völker in Liedern, Levis Tales of Wonder, I, 31, och Jamieson, Popular Ballads and Songs, I, 225. * A. <poem>1. Däth hafver fuller varit, dhet blifver fuller ähn, Däth blifver medh verlden kan vinna, At sorgen hoon så mången tvinger, ”Bådhe fruer och höfviske qvinner. Här sofver en riddare så lijten!</poem>