omtalar, att sjön bebos af neckar, hvilka åstadkomma allt detta, samt de kringliggande bergen af oskapliga troll. Erån denna sjö utflyter Mimes å, öfver hvilken ej någon, i äldre tider, kunde komma ofrestad eller utan fara. Ännu skall en saga gå i orten, om tvenne konungadöttrar, hvilka der bortrycktes, och om deras syster, som hade samma öde, samt huru hennes fästman spelade henne ur neckens våld. Se handskriften hvarur sången är meddelad, s. 223, följ. och 245. *