<poem>39.
Det var om en onsdag<footnote>ondsdags affton.</footnote>,
Stolt Elin fick hol<footnote>hålld.</footnote> i sin side,
Hon badh till Gudh så innerlig,
Then tiden motte snart lida.</poem>
<poem>40.
Thett var Stålthen Elin,
Hon talthe till tärnor två:
”I bedie Hr. Sone Folckvarson,
”T stufun in till<footnote>Utij stuffvan ihn för.</footnote> migh gåå!”</poem>
<poem>41.
In komme och<footnote>In då komme.</footnote> the tärnor tvåå,
Vore kläd i kiortill<footnote>Vore klädde i kiortellen.</footnote> röö:
”Hr. Sone, ville I till Stålt Elin gå,
”Iag fructar<footnote>Vij fruchte.</footnote> hon hafver sin dödh!”</poem>
<poem>42.
In kom Hr. Såne Fulckvarson,
Var svept i skarlakan skin:
”Hvij sände I mig budh så bråt,
”At
iag skall gå från gester min?”</poem>
<poem>43.
”Iagh hafver iet tingh<footnote>ett sting.</footnote> i min sida fått,
”Iag hoppas at iag skal dö,
”Tag tacker Gudh fader i himmelrick
”Som mig låsar af<footnote>af all.</footnote> min nöd!”</poem>
<poem>44.
Thett var Hr. Sone Folckvarson,
Han klappar henne vidh sin<footnote>vid hvijtan.</footnote> kin:
”Förlått mig all min skuldh och bråt,
”All käresta<footnote>O allerkäreste.</footnote> min?” —</poem>
