XH har uppstått genom hans egna uppteckningar, jemte taliika bidrag af Herrar Lektor J. Wallman och Kongl. Sekret. P. A. Reutersvärdsamt Kongl. Hof- predikanten A. A. AfztliuSj m. fl. TJtgifvaren får dessutom här offentligen betyga sin tacksamhet, för yt- terligare tillägg, af Hrr Richard Dybeck„ Carl Säve_, P. TV. Hörlin och G. O. Hyltén-Cavallius. De Fin- ska lekarne äro dels meddelade af studeranden C. C. Meurman och dels af utgifv. antecknade efter minnet, sedan den tid de utgjorde hans ungdoms förlustelse. Nämnde samling är hös oss den första i sitt slag, af större omfång. TJtgifvaren anser den ock för in- gen del så fullständig, att den skulle upptaga allt hvad af våra folklekar ännu fortlefver inom landsorterna. Mångfaldiga tillökningar torde, tvifvelsutan, ännu er- hållas, i händelse ett allmännare deltagande vaknar att uppteckna dem. Utgifv. betraktar det nu meddelade blott såsom en ram, hvaruti nya bidrag kunna in- fattas. Enligt naturen af all folkdikt äro varianterna af dem nästan otaliga, och en viss olikhet röjer sig emel- lan samma sång, m. m., ofta inom närmast belägna trakter. Der således en lek ej öfverensstämmer med den, hvilken begagnas på en viss ort, bör den icke an- ses origtig, utan blott såsom afvikande från den på stället bekanta. Ett mindre antal lekar äro aftryckta ulan melodi, emedan denna saknas i uppteckningen. Afsigten har derrned varit, att rädda dem från glömska, och lemria en uppmaning att anteckna det felande. Våra folklekar utgjorde fordom en kär sysselsätt- ning i hofvet och palatsen. Nyare seder liafva utträngt dem, och de äga numera en fristad nästan endast i kojan. Att söka återväcka förgångna dagar, är ett fåfängt