8. Il ä. f y e ii. Aftryckt ur Bergshammars Samling. 1. Räfven lian ropar i allan natt, Han ville icke vara våter: ”Hillebrand läna mig skutan din; ”Ty mig bär ingen båter!” Hillebrand han rider, han väcker up sin jungfru i lunden! 2. Häfven han stiger i skutan in, Det braka i hvarje vränge: ”Himmelen nåde mig fattig ungersvän, ”Jag är vorden så tunger!” Hillebrand han rider, han väcker up sin jungfru i lunden! 3. B.äfveri han stiger i skutan in, Det braka i hvarje spiker: ”Ingen är på jorden till, ”Som jag håller vara min like.” Hillebrand han rider, m. m. 4. Qvarnen hon ståndar i stridan ström, Hon väntar sig korn i öga; Tacka vill jag livar fager ungersvän, Som sitt ord kan väl framföra.