4 Jag gick i dantzen, iag för them quadh, Som herren Gudli gaf migh till rådhe. Sigh glede huart thet barn i stugun var, The giorde sigh lustig och glade. Så giorde then jungfrw som mig trodde näst, Och henne tå vnte jagh aldrabäst, Och helst vthöfuer them alla. Hon rächte migh sin huijta handh, Hon gaf migh sin villia tillkienna. Gudh skillie oss både från laster och skam, Från klatfer och onda venner. Hon önskade migh godt i samma stundh, Och henne iagh prisar af hiertanss grundh, Och helst vthöfuer them alla.