När J sålunda hafven stält eder musik, Med god korrespondans och klang tillik’, Hjertan i brösten dansa må, Fotterna med kaprioler också. 6. Af poeters traktater man vet fullväl, Att Orpheus kunne ställa sitt spel; När han det ryckte af kroken ned, Storkar och stenar dansa dervid. 7. Munserer och krabater i gemen, Till galiarter varen ej sen, Paduan, sinkapas samt ock kardus, Svinger eder ben med konstigt puss. 8. Låter också se en skö‘n korant, Tillika passas kavaljerer bekant, Sinkadus och rös med darrande fot; Skona jungfrur fatta deraf kärligt mod. 9. Akter också grant munsjörisk reverenls, Zirat, gravitet gifva eminents, Lustighet och kärlighet vare derhos, Ödmjukhet och tukt äre värde ros; 10. Sig må presentera till denna dans, Förutan messing med förgyllen glans. All trofasthet, blygd och tukt, Unger svenner och jungfruger bepvyder smukt.