32. Skiljsmässan. Aftryckt ur Harald Olufssons Wisbok. 1. The örtor the äre vtsprungne Vdi markenne så margefåldh; Iagh wetth så höweskenn jom fru, Minn glädie liaffuer honn i wåldh. 2. Honn kann mig mere glädie, Änn altt thett i werdenn är till, Medh bassuner och Ivwmmeter, Och andhre godh wågenn spell. 3. När honn sigh till migh wender, Sinn ögonn honn till migh slår, Aff glädie kann iagh eij tale, Och all minn lönlig sorg förgåtts. 4. Jagh tager henne vti minn fampnn, Iagh kryster henne till mitt bryste, Iagh reddes eij för falske klaffere, Och eij för theres lister. 5. The tidender fick iagh så brådeligh , Wij skullom sk i I ias åtth,