51. V a r n i ii g. Aftryckt ur Harald Olufssons Wisbok. 1. J fordom tijdb var iagh kähr och kendh, Blandh fruger och jomfrur vtwaldh, Nu är minn lycke fast annorhmdh omvendtt, Honn haffuer sigh eij epter. Honn haffuer enn annann fast kärer änn migh; Ty ingen kann tiene två herrer vell. Thenn ene mann elsker, thenn andre försmå; Ty går iagh ther platt ifrå. 2. J vnge seller geffuer her vppå grann achlt, Låter eder icke bedrage, Aff the quinfolk som eder epter stå med maehtt, Svarer them icke allt thet the fråge. Mann skall eij för mykilt the qwinnor troo, The haffue bedragett mongh mann för änn nu, Thelt i dagh är liufftt, i morgenn är lett, Thet gör theres ostadighett. 3. The locke för tigh och siunge, Lijke som the hade tigh kähr, Medh theres falske tunge, Thet är eij annatt än flerdh.