42, Klaffa res Onda Tungor. K ft.ryckt u r Harald Olufssons W i sbot. 1. Thenn dagcnn i går framlidenn ähr, Thenn see wij alrigh mere, Een framlidinn tidh hielper ingenn quidhe, I thenne her tidh, Hure herre Gudh will thet må ganga. o IToo kann thenn andre till wilies ware, För falske klafferes tunge, Hann seger ther aff han alrigh sågh, Eller tenckle vppå, All tingh wendher hann till thet werste. 3. Jagh wånder ieke hwein thet är emotth, Antingenn rnann eller qwinne, Iagh holler enn wen i mitth hierte så kiicr, Mere fier eller nähr, lagh skall henne alrigh vndfalla. 4. Ach klaffer, hwad tu äst wnderligh, Hwadh tu wiltt haffua förtuifflatt, Så monglth glatth hierte gör tu oglatt, Och skildtt ihem åtth, Som serne wilie sammann hliflue, O