43. J u n g fy ii n s L o f. Aftryckt nr Alfs Wisbok. 1. Een jungfru hafuer mitt hjerta qualt, Alt medh sitt aldraliufligaste sinne, Hon är then skönaste blandh them andra vthvaldli, Blandh fruer och höfuiske qvinnor; [y »örss migh dagh och natt så Jångh, Ehuar jagh är uthe eller inne. 2. Ångest och vee, stor längest och tuång, Ihet här jag för then lillia, Jagh fruchtar här är några klaffer ihlandh, Som vänder henne från min villie. The läggia sigh efter bådhe rijke och arme, Thet må migh harma, The villia vår yänskap åthskillia. 3. Rodhe äre henness kinner, henness håår som gulldh, Hennass ögon som steenar klare, Henness ansichte är och alltidh hlidt, Henness sinne migh väll behagar. Hon hafuer mig medh sitt kerlighetz hand, Grijpet till sin handh; Gudh häggess vår ähra henara!