Så högt som himlen är från jord. Så långt går du från dina ord; Du hafver mig bedragit. 4. Som turturdufvan på en qvisf, När hon sin maka mister, Hon hvilar ej i grönan lund; Men söker torra qvister. Ilon flyger bort så långt omkring, Till dess hon finner makan sin; Sedan vardt hon förnöjder. 5. Jag önskat hafver mången gång, Att jag en fogel vore, Jag skulle flyga långt omkring, Utöfver lundar och skogar. Jag skulle till ditt fönster gå, Der knappa både tyst och smått, Till dess jag blefve sedder. fr. Men skulle vi ovänner bli, Som såla vänner varit; Men aldrig ryggar jag min ed, Den jag en gång har svurit. Ja, förr skall himlen falla ned, Och bergen smälta bort som. snö, Förrän jag dig skall svika!