8. De Marier tomtno fram försan, Snarliga som en engla mann, Och tijgde alla stilla. Dhen ena fick honom i hans håår, Dhen andra baak på ryggen slåår; Fullkomna så sin villja. a De gofvo honom huggen stoor, Han viste ey sielf hvart han foor, Dhe stötte honom mycket svåra; De banckade så hans arma kropp, At han knapt kunde resa sigh opp; Ey halp han felte tåra. 10. De giorde honom och mycken pijn, Uthaff hans ögon ran klart vijn, Dät var ett stort Gudz under. ”Ach, hielp mig nu, o Herre båld, ”At jag ey kommer i deras våld, ”lag märker deras funder!” H. ”Nu bedh för mig mitt väna vijf, ”At iagli behåller mitt unga lijff, ”För alla qvinfolcks ähra! ”Jagh hafver dät moot dig förskylt, ”Kiära hustru giör hvad du vilt, ”Jag slår dig aldrig mera!” 12. Hustrun hon bad dem alla tree» ”Hålt up Maria Jaeobe, ”Och lät honom få lefva!