Q . .... In. - - "I -fr ~jV ---- X-j -jV ^ -N ---- X-------- —----1—i----1------j—- W ~T ~ —§—g— T~t —0-r——1— cri?- / ~ Jag kör mig åt tor - get, tor-get, Jag har pot - ter -A--V —j a •> te säl-ja, säl-ja! Somme sto-re och somme sraå, Somme x—x—X—--------- i-----X-----X---------X----- —-fc *--]—^— *=$=£=i brune och som-me blå! Jag har pot-ter te säl-ja. Derefter stadna de sjungande framför någon af de i leken icke deltagande, och säga: ”Guds fred! Vill du köpa potter?’’ — Ja! Hvad kosta de? — ”En riksdaler!” — (Eller något annat högt pris). Det är för dyrt; ett öre vill jag ge! (Eller något annat lågt anbud.) Då fortsätter raden ånyo sin vandring under sång, med samma melodi: Och förr än jag skall sälja mina potter, så lätte, Skall jag köra mina hästar, så trötte, Först ät Skåne och se’n åt Lund, Sen åt Aska och sen i Grund! — Jag har potter te sälja! Nu omsjunges första strofen och utbjudandet verk- ställes ånyo, och sedan köparen gjort ett anbud, hvar- med säljaren anser sig belåten, utlemnas en af de le- kande. Denne slås då i ryggen, hvarvid han skriker till, för att tillkännagifva klangen. För hvar kruka, som försäljes, fortsätter raden sin vandring och sjunger: -frnfe: *- Och sistu hur bonclén nied den pot-te! Jag sål-de