B. I Svenska landsorter. Här dansas den dels såsom förut beskrifvit är, och dels på följande sätt. Första turen 1), är lika med den förut uppteck- nade. — Derefter vidtager 3), eller sammanslåendet, med första reprisen af melodien; hvarvid unga gossar eller flickor oafbrutet springa emellan paren, på tväran igenom den dansande raden, för att sålunda föreställa skottspolen.— Sist utföres 2), upprännandet. Orden äro: Väfva vallmar, slå tillsamman, Låt skytteln gå rätt fram! (Var. Låt skälena gå rätt!) Så väfva de valmar, så slå de tillsamman! Eller: Spinna [spola} tutor, väfva rutor, Och låta skytteln gå rätt fram! Så väfva de rutor, så spinna [spola] de tutor! En artförändring af denna dans, är: KehrJ ans. Paren ställa sig efter hvarandra, såsom till vals. Kaderna skrida först fram och tillbaka, några gångor, under starkare fotstampningar. Derefter viker den ena raden åt höger, den andra åt venster (Kehrt aus)gör en rund, och intager sålunda sin förra plats. Fram och återskridandet förnyas, likaså rundrörelsen. Detta verkställes några gångor, hvarefter raderna åtskiljas och intaga platser, såsom ofvan nämdt är. Nu dansas för- sta turen (upprännandet) af var. A. — Sedan det dan- sande paret gått, med höjda händer, öfver de begge ra- derna, valsar det utföre och intager nedersta platsen.— Namnet antyder ett Tyskt ursprung: