2 >6 Ringen.• 11. - ”Nu hafver jag sport, eder fästman lefver ännu, ”Fru Gundela!” — Fruntimret.' Är det nu sannt, som de säger för mig, Att min fästman lefver än? Ack, Gud vare lof! (Springer glad upp, och blan- dar sig med de dansande). B. STcon Engela. Ett fruntimmer sitter, glad till mods, inom ringen, och har i handen någonting, som skall föreställa en åra, hvarmed hon ror. På hufvudet bär hon en duk, ett flor, eller något annat, i likhet med en slöja. Då hon får underrättelsen om fästmannens död, drager hon slöjan öfver ansigtet, upphör att ro och sitter be- dröfvad. — Ulföres på samma sätt som nästföregående; men serskild melodi till denna artförändring felas bland uppteckningarne. 1. ”Hvi sitter du och ror, hvi sitter du och ror? ”Skön Engela!” — Det sittande fruntimret: Jag må välle ro, jag må välle ro, Me’n gräset det gror, Om sommaren! — Ringen.- 2. ”Jag sporde i går, jag sporde i dag, ”Din fader är döder, och lagder på bår. ”Skön Engela!”