Fruntimret ; Hon får välle det, m. m. Ringen: 9. ”Hvi sitter du och ror, m. m.’’ Fruntimret: Jag må välle ro, m, m. Ringen: , 10. ”Jag sporde i går, jag sporde i dag, » ”Din fästman är döder, och lagder på bår! m. m.” (Den sittande sjunker, halfdöd af sorg, ned på stolen). Ringen: 11. ”Stånder upp, stånder upp, Skön Engela, ”Din fader han lefver ännu!” Fruntimret : Han får välle det, Min fästman är döder ändå! Men gräset det gror, Om sommaren! Ringen: 12, ”Stånder upp, stånder upp, m. m. ”Din moder hon lefver ännu!” Fruntimret: Hon får valle det, m. m. 13, 14. (Underrätta, på lika sätt, att brodern och systern lefva ännu; men samma svar lemnas alltid af fruntimret). Ringen: 15. ”Stånder upp, stånder upp, ”Skön Engela!