ställer ”herren”, och berättar, talande, att djuret gjort lionom skada, samt erbjuder sig att fånga det. ”Her- ren’’ yttrar sitt tvifvelsmål öfver utgången, i anseende till djurets besynnerlighet; hvarpå skytten försäkrar sig äga ett par goda hundar (biträden, hvilka stå, jemte skytten, utom ringen). — Pungen fortsätter sången: ”Djuret låg under lågen,” m. m. När versen är slut, slappes djuret ur ringen och jagten börjar, i hvilken hundarne biträda. Sedan djuret tre gångor flytt undan inuti lingen, fortsätter skytten sin jagt ensam inom den- samma, till dess han fångat djuret. Ringen bör vara mycket stor; i annat fall har skytten för mycken fördel vid jagten. — Härunder sjungas oafbrutet vers. 2 och 3. 1. —^------- fr--- “ JÉZZZJL Det är ett under-ligt djur u-----ti vår her - res -fc—N- N—jV s—a~ —N—N--N---»- ha-ge; Det har gått der i femton år, och gjort vår herre stor -D-ö ....... TT-i* ^ “N “! ^ -N- W------•—g— . a -a—'—a---- *------—— skade, A-tit uj)p hans pepparrot, Och så hans grönkåls- - 9 K i \---- N----I*-2*----fc - im8 ^ 3 —^—-1-*----rH—&— &---- e—é------t— -------------------- &—m— a -a -i ---------------------- &--- lia-ge. — Djuret låg under tågen, Det var vår her -fi-fc------------------ ------------------- s---- »r-—\—\---- ------r— $s. ^ d ^ -=* . ---\---N---!—- a a ---g-----—j—— W------*-*-----a— a " m såg’et; Det är så hallt, det kan in-tet gå; Det --- fr-HV-HV—y ^ n =äp=id I ; - * * — . * . - * . . är så blindt, det ser intet strå. Släpp ut det, släpp ut det, det får fälle råd !