unken ocli Nunnan. Lekes i Öster- och WestergothIancl, m. fl. orter. Uppteck- ningen saknar melodi. — Bekant afven i Danmark; men blott såsom barnsång (,Börnevers). Den ar härstades så nära öfver- ensslämmaude med var. B, att de synas vara öfversättningar af hvarandra. Se: Thieles Danske Folkesagn. Sami. 111, s. 142. Uppå tvenne stolar inom ringen sitta en karl och ett fruntimmer, föreställande munken och nunnan. Vid femte versens slut springer nunnan ur ringen, och munken efter, för att taga fatt på henne. A. 1. Munken och nunnan De satte sig ned, Och häst som de sutto, Så taltes de vid. 2. Och munken bad nunnan, Att ge sig en kyss. ”A nej,” sade nunnan, ASlält intet jag törs!” — 3. ”Och kära, du nunna, ”Stek munken en sill!” — ”A nej,” sade nunnan, ”Jag har ingen ill!” —