som: hoppe-landj spinne-land, karde-tand , kysse- land , klappe-landj vysse-land m. m., hvarvid allt detta verkställes eller efterapas. — Begagnas äfven såsom pantlek. -•----£ Jag gick mig ut i fremmande land, Der —»—al mötte jag mig en gai imal man. Han fråga’ mig så i Hvart —q---------—-i—v—-1-q——V- \ —|------- j— -e *---■] * —a—g-----é r-----*— jag skulle gå, Hvad landskap jag var kommen ifrå?—”Oeh —N—I---1---- V- £3=3B*å2=^å=:=3=. :T=:+z: jag är kommen från ni-ge-land; Och den som in-tet fc d ^ d ----Ac— ----\--------------- ------ ------------ ---- g—g----g— -1 s—\ ~!V ® 0 g —»----g— ö-»- 3 ^ 4 =: g g g—n ni-ga kan, Han är in-tet kommen från ni-ge-Iand.’ B. Uppteckningen, som är från Öland, saknar melodi. Jag gick mig ut åt sjöens strand, Der mötte mig en gammal man, Med stafven i hand. Han fråga’ hvar jag var kommen ifrån? Jag svara’: ”jag är kommen från hoppare-land, [dansare-land nigare-landj m. m.] ”Den som intet hoppa kan, [dansaj nigaj m. m. kan] ”Han är ej från hoppare-land.” Svenska Fornsånger, III. 19