1 Tl sig åt skogen månde skog och mur - ken deii 7 ri-da, vi-da. w Och hatten lia-de han i sin hand -----—----- 1 fy- ■ _s—[3—1—1— ------.----------- - Och djuret som han ef-ter sprang, Bet ,__«—?—* *—•- lr-----trrz==2==*==2=^_k_c—Aa var en hjertans vackei % (Uppbjudning). Och tag den flickan i snöhvita hand, Som Svenska gossar bruka gora, Att föra henne åt ett fremmadt land, Som Svenska männer pläga gora. Och flickan var som äkta guld, Och hon var sin vän så huld, Så mången redeliger hjelte! 3. Ack, vännen kär, Ack, låt mig afsked taga, Förrän jag dör, Låt oss i famnen taga; Ty du äst min och jag är din, Och aldrig faller du ur mitt sinn’, Förrän i bleka döden! Jä-ga-rinnau med hurtigt mod, I Söker ef-ter de vil-da djur, I \=r- mån-de fram- mar-ken den Svenska Fomsunger, III.