2. Hvar vandrar den vännen, som jag liafver kär? Han vandrar i Stockholm, han vandrar ej här! 3. (Uppbjudes). Han lefver, han lefver, han är icke död, Han bär sina kinder så rosende röd.. 4. Sätt ljuset i kronan, tag bruden i hand, Är hon icke trogen, så är det hans skam. 5. Vi önska vårt brudpar så mången god stund, Som lindar bär blad och gräs uti lund! 6. Vi önska vårt brudpar så mången god natt, Som himmelen är med stjernor kringsatt! 92. Tro ej Chloris, att jag är. Uppteckningen är ifrån Finland. Början af sången ställes till den, med hvilken man sednast omdansat, intill orden: ”Derför Chloris kom till mig,” då uppbjudningen sker. -A-—(t- - - - - - - - --- *- 5/—g—rt- « T—#-- * - - - N- { T T 1 i i —^-- i-- / * ^ 1 v / v- Tio ej Chloris, att jag är i di - na baud så fast,