Ringen, som i början är gles, siuter sig allt mera tillsamman. Vid slutet af sangen söker aborren alt tränga sig igenom, hvarunder rop fran alla sidor: »här är hål!” begagnas att förvilla honom. Lyckas abor-* ren att komma ut, går den in i ringen, som vållat att han sluppit ut. I motsatt fall börjar sången och leken ånyo, A n m är k n i n g. Den begagnas äfven såsom pantlek, hvarvid personen inom ringen har ögonen förbundna. Ringen dansar hastigt omkring, och förvillar ahorren med rop om tillfälle att komma ut. Den som släpper ut honom, ger pant. 102. En kolsvart stubbe i vår hage. Uppteckningen, som är fran Dalarne, saknar melodi. Ringen dansar omkring några hvarf, och stadnar. En person, med förbundna ögon, befinner sig inom ringen, tager fatt på någon och söker gissa hvem det är. Omdansning och sång förnyas, till dess han gissat rätt. Den han upptäckt genom sin gissning, går in i ringen. En kolsvart stubbe i vår hage, Kolsvart var han och tjyfva de han! Tag fatt uppå den och låt han slippa!