granne och yttrar: ”Har är den sköna rosen, som min käraste gaf mig!” — Med samma ord af en hvar går ringen omkring kretsen, tills den återkommer till leda- ren, hvilken utsänder honom med orden: ”Här är den svarta mullen, i hvilken växte den sköna rosen, som min käraste gaf mig!” Derefter gör ringen nya runder, hvarvid ledaren i leken förestafvar följande formler, hvilka ordagrannt upprepas af hvarje deltagare: ”Här är den snälla trädgårdsmästaren, som arbetade i den svarta mullen, i hvilken växte den sköna rosen, som min käraste gaf mig!” ”Här är den klart rinnande vattenkällan, ur hvil- ken den snälla trädgårdsmästaren drack, som arbetade i den svarta mullen, i hvilken växte” o. s. v. ”Här är det skuggrika trädet, som öfverskuggade den klart rinnande vattenkällan, ur hvilken den snälla trädgårdsmästaren drack, som arbetade” o. s. v. ”Här är den sköna fogeln, hvilken satt i det skugg- rika trädet, som öfverskuggade den klart rinnande vat- tenkällan,” o. s. v. ”Här är den snälla jägaren, som sköt den sköna fogeln, hvilken satt i det skuggrika trädet,” o. s. v. ”Här är den snälla hushållerskan, som anrättade den sköna fogeln, hvilken satt i det skuggrika trädet,” o. s. v. ”Här är det förnäma herrskapet, som åt den skö- na fogeln, hvilken den snälla hushållerskan anrättade, och den snälla jägaren sköt, och som satt i det skugg- rika trädet, som öfverskuggade den klart rinnande vat- tenkällan, ur hvilken den snälla trädgårdsmästaren drack, som arbetade i den svarta mullen, i hvilken den sköna rosen växte, som min käraste gaf mig!”