samman?” — "Som englar” [som hund och kalt; som stadigt folk; som eld och vatten, m. m.]. Lekens liflighet beror'deraf, att den blifvande sam- manlefnaden tecknas så löjlig som mojhgt. Eller: ”Posten kommer!” - "Hvad har den att inne- bära?” — "Giftermål!” — "Hvem skall gifta sig?’^ jd.V» __ "Hvem skall han (hon) ha?" — ”N. N.. (Ju löjligare svaret blir, desto mera lif får leken). — "Det var ett vackert par!" — Frågor, svar ocli an- märkningar kunna ökas, efter infall och uppfinnings- gåfva hos den, som anför leken. B. De lekande sitta i en halfrund. En person, före- ställande postbud, går fram till en af sällskapet siar med en kapp I golfvet, och säger: ”1 osten ar kom- menl” __ Den tilltalade frågar: ”Hvarifran kornmei den?” _ Svaret innehåller någon person eller ort, med hvilka den frågande äger närmare förbindelser. Begge skynda derefter hastigt till ett hörn af rummet, hv arest postbudet ställer käppen ifrån sig, och hastar t,11 den ]edi* blifna platsen. Den andra fattar käppen, och sö- ker ^att derrned få vidröra postbudet, innan han upp- nått nämnde plats. Lyckas han deruti, måste post- budet förnya leken; i motsatt fall blir den andia postbud.