terska) går utanför ringen, och vallar fåren, hvilka en räf, som sitter nedhukad i ett hörn af rummet, sö- ker bortsnappa. Väktaren ställer sig i vägen för ho- nom; men så ofta räfven funnit tillfälle att bedraga hans vaksamhet, tager han ett får ur ringeu, hvilket bräker da det bortföres. Nu går vaktaren (vakterskan) fram till den slumrande gumman, och stöter på hen- ne- — ”Hva, hva!” muttrar gumman. — Vakt. ”Räfven har tagit den bästa skällgeten (skällfåret) ifrån mig!” hvarvid hon gråter och undskyller sig. Gumman slår honom (henne) med käppen; den andra gråter och qvi- ^er> Gumman. ”Jag vill spinna nu igen! Akta nu bättre pa! Vakt. går omkring sina får och getter. Räfven lyckas åter att taga ett får (en get), anmälan- det och bestraffningen hos gumman förnyas, till dess alla äro bortsnappade. — Då en karl bortföres ur rin- gen, heter det, att räfven tagit en ”gumse,” ’’bock,” o. s. v. 25. Gubben på Wadstena Gärde. Bekant i Öster- och Westergöthland. Ett fruntimmer går omkring laget, och säger till en livar: ”Det bor en gubbe på Wadstena gärde! Han vill ha mig och jag vill hafva honom; käre far (mor) skall jag ta’n?” — Nu beskrifver hon huru rik han är, huru stor kappa han har, huru stor penningpung, o. s. v. Sällskapet svarar efter godtfinnande ja eller nej.__ Derefter går fruntimret ut samt återkommer om en