ler han frågor till de i leken deltagande, hvilka uti sitt svar infläta det uppgifna ordet. Den frågande sö- ker att deraf gissa, om hvilket ord man aftalat. Den person hvars svar röjt ordet, aflöser den gissande. Anmärkning. I sednare tider har man infört den så kallade Ordspråks- Leken j hvilken är blott en försvenskning af de Fransyska Cha- radcs en action. Vissa personer framställa, mimiskt, ett ord- språk, m. m., och det öfriga sällskapet söker att gissa det. T. ex. ”Ju flera kockar, dess tunnare soppa;”— ”Tva flugor i en smäll;”— ”Den halte leder den blinde;”— ”1 brist på bättre går man på trädbeno. s. v. 36. Gissa ett Ting. Lika allmän, som näst föregående. För en person, hvilken lemnar rummet, bestäm- mes ett ting , det han skall^ utgissa, uppå den beskrif- ning han derå erhåller. Återkommen frågar han en hvar af deltagarne i leken: ”Hvad egenskap har tin- get?’» __ Den tillfrågade är pligtig att uppgifva en egen- skap, som verkligen inträffar på det bestämda föremålet; men för att förvilla den gissande, söker han dervid, om möjligt, att ställa sitt svar i strid med de föregående. T. ex. Det uppgifna tinget är en bränvins panna. Dess egenskaper: ”den är af koppar;” — ’ men har jeinföt- ter” (står på trefot); — ”den är trefotad;” -- ”den har inga fotter, utan hänger i taket” (på tvenne jernkiokai),