väl-lin-gen Aj > aj !” sa - de kil - liu-gen, ---- 0------ 0------ g . brän-de mig af väl-lin-gen f’ — ”Jarn , jam sa - de ifc-L— £ -S- A5 _ —0---?---*------ e j;--- å 0 . 4 --^---1--l-----1--0--^ i/ --iBra®*——— kat-ten, ”Du kund’ ha unnat mig få hatt’en!” B. Samma melodi, som i de 8 första taktenia af var. A. \. Haren och hunden, De trätte i lunden. Haren bet hunden, Så han blödde i munnen. 2. ”Aj, aj!” sa’ hunden, ”Du bet mig i munnen!” — ”Det var rätt,” sade haren, ”Du skulle låtit mig fara!” 3. Katten och killingen *), De trätte om vällingen; Katten slog killingen, Att han föll uti vällingen. z) Var. Källingen, prov. i st. för käringen. — Kcilling är äf- ven, i vissa landsorter, benämning på en kattunge.