r i d a r a n k a. Ida, Denna barnvers finnes på Tyska uti Des Knaben W u n- derhorn, III, KinderHeder, s. 60, hos Erlack, 1. c., Bd. IV, s. 400, samt bos Erk und Inner, 1. c., Heft. Yl, s. 33, och på Danska uti Thieles Danske Folkesagn; Sami. III, s. 130. Den skall vai’a bekant äfven i Norrige. På Svenska har man häraf många artförändringar, af hvilka tvenne äro aftryckte i Violen. I, s. 13, 14. Barnet hålles på knät, åt hviiket man ger en gun- gande rörelse, såsom då en häst trafvar. Derunder upprepas: A, Bida, rida ranka! Hästen heter Blanka. ”Hvart skall vi rida?” — Till en liten piga! ”Hvad skall hon heta?” — Jungfru Margretha! När vi kom till hennes gård, Var der ingen hemma, Bara en gammal gumma; Satt i vrån, Tugga blår, Bad sin dotter spinna : ”Spinn, spinn, dotter min, ”1 morgon kommer fästman din!” —-• Dottern spann, Tårarne rann, Aldrig kom den fästman fram! Stundom tillägges: Förr’n på andra året, Med guldhand i håret; Men ingen skjorta på låret.